Sommarläsningen

Om ni följer mig på Instagram så har ni sett alla böcker jag läst under semestern (och annars också). Det är kanske konstigt att posta en massa böcker i ett träningsflöde men jag ownar min konstighet. Träning och böcker är ju liksom på min topplista över favvogrejer så det är logiskt ändå.

Jag finns också på Goodreads numera men oj vad svårt jag har att betygsätta vissa böcker. Jag går liksom på läsupplevelsen. Boken är förvisso en stor del av upplevelsen men andra saker spelar också in. Hur jag kände mig när jag läste, hur vädret var, om jag var utsövd, om jag åt något gott till… Så ha det i åtanke om ni undrar över vissa betyg.


Dessa böcker har jag läst i sommar (juni-juli-augusti). Alla läsvärda på olika sätt. Med ett undantag. En bok läste jag tre kapitel på och bestämde mig sedan för att världen innehåller för många bra böcker som jag aldrig kommer hinna läsa, att då lägga tid på en dålig går bara inte.

Makalösa:

  • Morgon i Jenin (Susan Abulhawa)
  • Sörja för de sina (Kristina Sandgren)
  • Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)

 

Rekommenderas å det varmaste:

  • Kanske är det allt du behöver veta (We were liars, E Lockhart)
  • Dumplin´ (Julie Murphy)
  • Sharp Objects (Gillian Flynn)
  • Hustrun (Meg Wolitzer)
  • Kvinnan på tåget (Paula Hawkins)
  • Generation Loss (Elisabeth Hand)

 

Läsvärda:

  • Som stjärnor i natten (All the bright places, Jennifer Niven)
  • Sommaren jag blev vacker (Jenny Han)
  • Århundradets kärlekskrig (Ebba Witt Brattström)
  • Du (Caroline Kepnes)

 

Äsch, hoppa över:

  • To all the boys I´ve loved before (Jenny Han)

 

DNF (did not finish)

  • Försoningen (Amanda Schulman, Hannah Widell)

Sommarens repris:

  • Alltid Amber (Kathleen Winsor). Hjälp alltså. Den är verkligen helt värdelös, ofeministisk i kubik, förfärligt dravel och alldeles, alldeles underbar. Typ. TonårsBeata slukade den. Vuxna Beata behöver skämskudde.

Höstläsningen ser lovande ut! Jag håller på med sista boken om Maj (Liv till varje pris) och den hyllade ”Simma med de drunknade”. Jag lyckades få bibliotekarien att köpa in hela Madaddams-serien på engelska och de väntar nu på mig på bibblan, tillsammans med flera andra böcker jag bokat. Mitt enda problem just nu är att så många reservationer kom samtidigt att jag omöjligt kan läsa ut alla under en låneperiod… Kärt besvär helt klart!

Styrkefokus hela hösten lång (eller?)

Uppmärksamma läsare vet redan att det här året handlar om att öka i styrka för min del. Nu satte jag personbästa i alla baslyft redan tidigt i våras (ganska enkelt när man inte lyft särskilt tungt innan…) men lite mer ska jag nog klara av innan året är slut!

Jag lekte runt med Wendler 5-3-1 i våras efter tips ifrån Betty. Tycker att det är ett suveränt upplägg som passar mig perfekt. Lagom uppstyrt kring basövningarna med tydliga progressioner, men samtidigt flexibelt nog för en som vill kunna gegga till det lite också. Testperioden gav mig flera bra insikter kring rörlighetsproblematik och ett bra utgångsläge för vilka vikter som är lagom att starta på.

Insikt 1: Jag kan inte träna ”lite hur som helst” (hemmapass, utepass osv) flera dagar i veckan och samtidigt lyfta ordentligt tungt på gympassen. Återhämtningen mellan passen spelar roll!

Insikt 2: Jag kan inte lyfta lika tungt om jag tränar direkt på morgonen som om jag lägger träningen lite senare på dagen, när jag är uppledad i kroppen och har lite energi i mig.

Insikt 3: Jag behöver mer tid till passen för att hinna vila ordentligt mellan lyften.

Därför är planen som följer:

  • Tre gympass per vecka

That´s it. Alltså, fattar ni vad det tar emot att inte skriva ”och kanske något litet hemmapass om jag får feeling, och kanske lite pw på morgonen och lite yoga på kvällen och lite si och lite så…”. Nu ska jag förstås se till att vardagsmotionera och sträcka ut kroppen till belåtenhet också ty det bör vi alla. Men grunden och planeringen är dessa tre pass. Samtidigt – Livet. Måste planeras för, så with that said:

Tillägg till planen:

  • Detta kör jag tom september, sedan utvärderar jag och justerar vid behov (pga kanske blir galen av för få endorfinkickar).
  • Jag måste ha en plan B för hemmaträning för de gånger Livet (tvivellöst) kommer med sina hjulkäppar och förhindrar gymbesök. Fokus ändå tungt och basövningar plus assisterande men eftersom jag inte har skivstång hemma så får det bli lite hopkok. Sen får jag beta av Wendler-passen ett efter ett helt enkelt, även om det blir ”fel” på veckorna.
  • Kanske får jag lägga till ett gottepass i veckan där jag tränar hemma eller ute eller vad som helst… Om jag inte står ut annars… (Jag vet. ”Jag kan sluta när jag vill!” höhö. Men glad och pigg är viktigare än olycklig och starkare).

Tidpunkterna är lite klurigare. I nuläget tänker jag så här men eftersom jag inte riktigt vet hur våra arbetsscheman eventuellt förändras i september (blir gaaalen!) så är det ”med reservation för ändring”.


Schemat:

Fredag lunch: Benböj-passet

Jag jobbar hemma fredagar och kan dra till gymmet på lunchen utan att behöva bry mig om att piffa mig och sånt efteråt.

Söndag: Marklyfts-passet

Utmaningen här är att det ska bli av vid lämpligt tillfälle innan tröttma och familjegrejer tar över tiden.

Tisdag eller onsdag morgon: Bänkpress-passet

Jag har ju sagt att jag inte ska träna på morgonen men jag tror inte att jag får ihop det annars? Möjligtvis om jag tränar på lunchen i stan men det är lite vanskligt. Eftermiddag/kväll på gymmet med miljoner andra? Nej tack. Men kan funka i nödfall även om jag förmodligen får vänta på stången i en evighet då. Hur som helst är bänkpress-passet enklast att ta på morgonen eftersom jag inte behöver vara lika uppmjukad.

Hmm.

Alltså. När jag läser det så här känns det typ supersvårt att få till. På grund av gym-”tvånget”. Men jag testar helt enkelt. Är bara människa. Ska icke tävla eller bevisa något för någon – kan ändra mig hur jag vill! Kanske hör styrkefokus framtiden till? När jag har barn som klarar sig själva nån timme och så. Kanske borde tänka om direkt? Äääh, wtf! Nu har jag ju skrivit det här skitlånga, nu får det gälla i några veckor åtminstone.

Easy like a sunday morning (fast med bajs)

Grinigheten i en helgmorgon som inte blir som jag tänkt mig. Alltså vi snackar MAGNUMgrinighet. Och eftersom cirka inga helgmorgnar blivit som jag tänkt mig sedan den 16 juni 2006 när barn ett föddes så borde jag liksom vant mig. M.v.h, inte särskilt förändringsbenägen (men låtsas som ingenting när ni läser just det ordet + utropstecken på min Linkedin-profil).

Vill sova ut. Äta frukost långsamt och ensam. Med bok, dator, telefon inom räckhåll. Anteckna lite middagsplanering för veckan. Scrolla igenom instagram. Surfa på bloggar. Ta en kopp kaffe och läsa en stund. Jag vill inte lämna pyjamasen förrän efter lunch.

Vad jag gjort istället för denna härliga och uppenbart utopiska morgon ska vi inte gå in på men det innehöll bajs. Mycket bajs.

Förresten så kommenterade Jeanna på mitt inlägg om sovvanor häromsistens och undrade hur i hela friden Barnafadern och jag lyckats göra några barn överhuvudtaget. Jo, visserligen sover jag i pyjamas men det är ju såna däringa intressanta skapelser med spännande hål i.

Kära tomten, jag önskar mig pyjamaser i julklapp.


 

Ja visst gör det ont när muskler brister. Varför skulle annars vår…a gym vara fulla av masochister?

Men lägg av! Träningsvärken! Jag har ju tränat hela sommaren även om det varit fler kroppsviktspass. EN vilovecka är ju ingenting i det stora hela. Och så valde jag att träna helkroppspass i måndags för att inte mosa sönder en kroppsdel totalt. 

Smart. Mosade istället sönder hela kroppen totalt. 

Kan inte ställa mig upp. Inte sätta mig ner. Går som att jag bajsat ner mig (men det har jag inte för det är till och med svårt att bajsa). Vaknade varje gång jag rörde mig inatt. Kan inte böja armarna, ej heller sträcka ut dem helt. Kan inte hosta eller skratta. 

Känner mig AWESOME!!

Mvh

Uppenbarligen helt sjuk i huvudet 

Är plågad. Njuter lite.

Är det konstigt att man längtar till jobbet ibland?

Dagens hjärnblödning 1:

Till stranden med fyra barn. Festiskladd och getingsommar. Kommer ni ihåg i Hungerspelen när det blir kaos och alla springer runt för att undvika de där hemska getingmutanterna? Hade mina barn och deras lilla vän varit med i Hungerspelen hade deras skrik störtat hela huvudstaden och president Snow redan i första delen. 

Dagens hjärnblödning 2:

Tre små ord. Badande bebis bajsar. Med fler ord: en veritabel shit storm. Nej, shit flood förstås! Lyfte ur skitungen som solkade ner några handdukar innan jag fick fatt i henne och på en blöja. Handplockade korvar, skurade karet, slängde handdukar i tvättmaskinen och fick ner skitungen i badet igen (alltså, nytt vatten) och skurade henne. 

Livet. Skitglammigt. 

Bajsbebis

Viloveckan slut!

Förra veckan hade jag, som planerat sedan innan semestern, en vecka fri från träning. Jag var odräglig. Eventuellt kan jag blivit förbjuden att ha fler viloveckor i framtiden. 

Nu kör jag igång igen men ännu inte enligt höstens tänkta plan. Får inte ihop det denna vecka med inskolningsdagar och annat men från och med nästa vecka ämnar jag starta höstfokus. Återkommer till det. 

Idag stod helt enkelt ”gegga” på träningsschemat. Det var första dagen med några timmars lämning på förskolan – OM Liten accepterade det. Jag hade på mig träningskläder vid samlingen och när vi föräldrar vinkat hejdå åkte jag till gymmet där jag hela tiden höll ett öga på mobilen ifall de skulle ringa tillbaka mig. 

Det fick bli ett helkroppspass eftersom jag ville plåga HELA kroppen så här efter vilan. Så himla gött!!

Helkroppspass i superset (3 x 8-12 reps)

  • Negativa chins i Smith-stången & utfall bakåt i Smith (10 kg på stången)
  • Armhävningar mot Smith-stången + enbensmarklyft i Smith (10 kg)
  • Latsdrag + enbenshöftlyft mot bänk med vikt (5 kg)
  • Bröstflyes i cable cross + axeldrag i cable cross med nigande utfall bakåt
  • Arnold-pressar med hantel + Pullover med hantel på boll
  • Planka med indrag på boll

Bästa känslan! Trötta muskler, svettig kropp… Hann duscha och sörpla shake och promenera upp till förskolan för att hämta nöjd unge vid utsatt tid. Heja oss!

Hur nöjd? Sjukt nöjd!

Sjukt konstiga människor

Såna som skedar. Eller finns det bara i filmer? Där den ena ligger på den andras bröst eller arm (så himla obekvämt) och typ vaknar upp på samma sätt (utan att vara svettiga?!). Folk som säger att de tycker om att sova nära, ljuger. Helt säkert. 

Dubbeltäcke är också superkonstigt (hur funkar det, rent praktiskt?) precis som att sova naken (kallt och alltför ekivokt). 

Själv sover jag i hel pyjamas som en civiliserad människa, har ett eget supervarmt täcke (på vintern har jag två) medan Barnafadern har inget täcke och mellan oss lägger jag en kudde för jag pallar inte att någon pustar på mig när jag sover. Andedräktspustar. Kanske det värsta jag vet. 

Nä, det låter inte särskilt romantiskt.  Men i alla fall normalt!

Sömnstörd

Jag är trött. För att jag sover för lite. Och det är så klart barnens fel. Trots att de i princip sover hela nätterna, allihop…

Jag känner mig liksom sömnstörd och den egentliga boven är nog min egen hjärna. För den är så himla VAKEN när den borde vara avstängd. Jag har svårt att somna på kvällen. Vaknar oftast efter 4-6 timmar och har jättesvårt att somna om. Och sen är det dags att gå upp och/eller barnen vaknar. Ett par nätter i veckan väcks jag dessutom på grund av tappad napp/mardröm/snarkningar/kiss i sängen och det sker ju per default alltid när jag sover som bäst. Så nästa natt ligger jag vaken och väntar på störningsmomentet – trots att det aldrig kommer.

Kroppen är i någon slags beredskap och hjärnan kommer snart därefter och börjar omgående avhandla jobbutmaningar, det faktum att jag glömde posta det där brevet, när torkade vi av köksluckorna senast och vad hände egentligen i sista avsnittet av Grey´s anatomy förra säsongen? Lägg till lite taskig rygg och värkande höfter så blir det party på riktigt.

Det låter banalt men jag behöver ganska många timmars sömn (åtta!) och blir sjukt grinig av för få.

Sömn kommer helt enkelt vara ett stort prioområde för mig i höst. Kvalitet OCH kvantitet. Ny säng står högst på önskelistan… Vad har ni för sängar? Kan man köpa vettiga för vettigt pris (typ IKEA) eller är det supermegadeluxevarianterna som gäller? Tipsa mig!! Gissningsvis är nästan allt bättre än de två, omaka sängarna från Barnafaderns barndomshem vi har idag…

 

Detta påverkar även träningsplaneringen i hög grad. I våras hamnade jag i en trött, negativ spiral där jag låg vaken på natten och tänkte på morgonpasset jag hade planerat och stressade upp mig över att jag inte kunde somna om och därför inte skulle orka prestera med träningen. Och så snoozade jag bort träningen och hade ingen plan B. Så nu tänker jag bort morgonträningen helt. Jag FÅR helt enkelt inte träna på morgonen. Det ska inte vara ett stressmoment när jag vaknar på natten. När klockan ringer ska jag upp och gå till jobbet och det kan jag göra i zombie-läge om jag måste (och om jag får mycket kaffe…). Träningsprestationer får komma längre ner på listan. Återkommer om detta!

 

 

Inskolning till vardagspusslet

Första delen av sensommaren präglas av inskolning. För Liten på förskola. För Mellan på fritids. För Stor på mellanstadiet och lite kortare dagar på fritids. För oss vuxna till utökade arbetstider och för Barnafaderns del ett nytt arbetsschema.

Minns ni att jag funderade kring arbetstid och sånt i våras? Det vi landade i nu är att jobba som vi gjorde innan Liten kom till världen. Det vill säga ungefär 90%. Jag jobbar måndag till torsdag på kontoret, fredag förmiddag hemifrån. Dock med flexibilitet för månadsmöten och annat som kan infalla på fredagar. Barnafaderns schema är lite komplicerat och kommer dessutom ändras under september. Har ärligt talat ingen aning om hur det blir och det gör mig smått galen eftersom jag vill veta exakt hur min vardag kommer att yttra sig, helst för all framtid… Nåja, vi får krossa den bron sen, eller vad man säger. En sak i taget. Och inget är skrivet i sten, det går ju att ändra (om det inte vore för denna strukturfascist till bloggare vill säga, hon som har svårt för förändringar!). I nuläget går barnen tre dagar i veckan på förskola/fritids. Troligtvis innebär schemaändringen att det blir fyra dagar. Tre långa, en dag hemma, en något kortare dag.


Men låt oss fokusera på den här bebisen! Vår lilla. Minstingen. Som inte är så liten längre. Som fått vara hemma längst av våra barn. Stor började när hon var 14 månader. Mellan när hon var 15 månader och nu är Liten 16 månader och det är dags för inskolning på förskolan.

Hon sjunger och snackar (goja) och klättrar i trapporna like a pro men går inte. INGET av våra barn har gått när de börjat förskola. De stora var 16 respektive 17 månader när de började gå så kanske siktar Liten på att slå rekordet och håller ut till 18 månader?

Vi har valt en annan förskola till Liten än den de andra gått på. Inte för att vi inte varit nöjda (det har vi verkligen!) men för att denna är närmare parkeringen. Sjukt konstig anledning inser jag nu men den verkar jättebra. Inskolningen är en sån där tvåveckorsvariant. Känns länge, trodde att man körde intensivt nuförtiden? Har glömt hur de gick till med de stora… Vi tar varannan dag ungefär. Varvar med jobb precis som i våras. Om två veckor kommer den där verkligheten när tre barn plus jag ska komma iväg påklädda, med rätt väskor och böcker och gympakläder och galonisar och vara i tid och inte missa tåget till jobbet och inte svettas ihjäl. Tur att det inte är så långt från parkeringen då.

Om trivselvikten

79Nettan frågade så här:

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 12.45.44

Tack för alla fina komplimanger! Ja, jag släppte viktfokuset i april när Liten var ett år. Då hade jag hållit på så länge och kände att jag inte riktigt orkade längre. Mina byxor passade ännu inte så jag köpte nya byxor, gömde undan vågen och gav mig tre månader utan fokus.

Under dessa månader har jag levt i någon slags balans och knopp och kropp mår bra. Jag är så glad att min kropp ställer upp på en massa upptåg, att den svarar med styrka och puls när jag pressar den. Att den bär mig genom livet! Jag har utan några som helst issues spatserat runt i bikini under sommaren, jag har inga problem med vare sig kärlekshandtag eller celluliter. Men jag är ändå inte riktigt DÄR än. DÄR, när mina kläder passar och jag känner mig ”rätt”. Jag har både kärlekshandtag och celluliter då också men jag är en storlek mindre än nu.

Jag vet precis vad jag menar och för mig finns det liksom ingen motsats mellan att älska min kropp och ändå vilja gå ner de sista kilona. Men det ÄR svårt att skriva om det. Så jag har funderat länge på huruvida jag ska outa detta i bloggen eller ej. Jag kom fram till att jag rent egoistiskt behöver och tycker om öppenheten i en sån här process men samtidigt vill jag ha en lite fredad zon för den. Dels för att inte provocera eller trigga de som inte mår bra av detta snack. Dels för att kunna lägga upp vilka bilder och babbel som helst utan censur. Så jag har startat ett eget instagram-konto för detta. Det är privat men jag släpper in alla som vill. Fundera på vad som händer i din hjärna av den typen av inlägg innan du klickar på ”följa”, okej?!

Välkomna till trivselvikten.