Yogobe är en turkos planet bebodd av ett sällsamt släkte. Dessa varelser kan böja, sträcka och tänja i alla riktningar och dessutom prata oupphörligen medan de gör det. Jag är bara en besökare där men det är okej, alla är välkomna. Även om man har fysik likt ett jordiskt kylskåp och pustar och frustar helt osynkroniserat. Alla får vara med. Eller som min pappa skulle säga – alla får vara Lucia.
Min påskledighet har precis startat på bästa sätt, med morgonyoga på min matta. Datorn i närheten och Magnus Ringberg på skärmen. Han är liksom bara muskler och inget som håller fast dem så det är som att titta på en balettdansare eller något. Mjukt, följsamt och graciöst. Häromdagen tittade jag på hela videon, 45 minuters total fascination över dessa övermänskliga kroppar. Och så instruerar han och berättar hur det ska kännas och hur jag ska andas och jag fastnar oupplåtligen i vinkelvolten och svettas och stånkar och medan han andas iiiiin så hinner jag andas in-ut-in-ut-in-ut.
(detta är en annan video med Magnus, från gratiskanalen på Youtube. Testa!)
Och ändå säger han ”tack” och jag är välkommen tillbaka. Om och om igen. Många stämplar i passet blir det. Och jag behöver inte vara orolig för någon slags examination för det finns inga yoga-diplom eller betyg eller guldstjärnor eller stjärngossar längst bak i ledet. Jag är där, alltså får jag vara med. Och min kropp tackar mig, både på insidan och utsidan.
Jag är inte sponsrad av Yogobe. Bara en helt vanlig, betalande, frälst månadsmedlem som vill tipsa mina vänner. Älskar att jag kan yoga hemma, när och hur jag vill. Just nu inspireras jag av tipsen i tema-månaden Yoga for Runners och i facebook-gruppen finns alltid hjälp att få – både av fellow yogis och av Yogobes instruktörer. Är du inte medlem kan du testa kostnadsfritt i några dagar. Kolla youtube-kanalen också, där finns en hel del alldeles gratis!
Beatatjata 