Tretton

Det var en kall mars-dag då också. Runt nollgradigt, barmark i Göteborg, Härlandakyrkans klockor klämtade för oss när vi anlände lite sent till kyrkan. ”De kommer knappast börja utan oss” sa jag totalt ostressat och det hade jag ju rätt i. Vi sa ja och dansade ut till ”Earth, Wind and Fire” och det har vi fortsatt göra. Både dansandet till funky music och att säga ja till varandra.

Tretton år senare tar vi ett dygn på det som numera är bortaplan. Mitt Göteborg som blev vårt innan vi för elva år sedan tog vårt pick och pack och bebis och flyttade till det som nu är hemma. Några bebisar till, en himla massa rynkor och erfarenheter och en kärlek som hittills inte sviktat. Vi bor på hotell och pratar om barnen, böcker och marklyft. Diskuterar stämmorna till sången vi ska sjunga ihop nästa vecka. Ligger tysta med varsin telefon innan vi drar igång Netflix. Dricker rosa drinkar och spelar backgammon i hotellbaren. Ingen annan är jag så avslappnad med. Ingen annan vill jag tillbringa så mycket tid med. Och det är väl precis som det ska.