Jag brukade älska julen. Verkligen gå all in och i princip ändra hela husets inredning under sisådär sex veckor för att maxa julstämningen. Sedan fick jag barn, blev vidbränd, fick fler barn, blev vidbränd igen (i adventstid den gången) och kände mig ganska *kräks* på hela perioden faktiskt. Stress i själen. Stress på jobbet. Stress med avslutningar på aktiviteter, luciatåg på skolor och förskolor, massa extragrejer i en vardag som inte hade några extra marginaler. Stress över att inte få sova pga massa små barn som inte vill sova. Stress med julklappar (och givetvis ekonomin!). Ett födelsedagsbarn som vill ha maxat födelsedagsfirande tre dagar innan julafton (så klart! Alla födelsedagsbarn vill ju maxa!).
Så jag la ner ribban. Typ i golvhöjd först. Sket i allt. Svor mig fri från alla julklappar förutom till mina egna barn. Struntade i luciatåg och avslutningskonserter. Struntade i pynt. I flera år stod kartongerna med julsaker kvar på vinden. Några adventsljusstakar i vissa fönster, det var allt. Julklapparna (och födelsedagspresenterna) beställdes uteslutande online och helgerna tillbringades i soffan framför julfilmsmaraton. Jag gav mig tusan på att reclaima adventsmyset och känna någon slags frid istället för stress. Och på att inte låta det dåliga samvetet gro. För visst måste en lugn mamma med varm famn under en filt i soffan vara bättre än en mamma som gråter på toaletten och skriker när det inte finns ett enda lucialinne som passar?
Det är jag övertygad om.
Och så kom adventstid även i år. Och… det finns marginaler?! Dels på grund av att tidigare års rutin med att planera julen i god tid (önskelistor, beställa presenter online, boka in adventsfix i kalendern osv) är en vana nu. Dels för att ribban är fortsatt låg (inga paketkalendrar eller nisse-dörrar eller julbak eller pysselmaraton). Men också för att barnen är lite större, sover bättre, ger oss sovmorgnar på helgerna. Det verkar som att skolorna och förskolan chillat lite med avslutningsaktiviteter och luciatåg (eller så har vi missat något i alla veckobrev!).
Så i år kom alla kartonger med julpynt ner från vinden. Huset är juligt. Barnen pysslar och myser. Vi har sett femtielva julfilmer på Netflix redan (den ena mer klyschig än den andra men vi älskar det!). Alla julklappar är beställda. Födelsedagspresenterna också. Helgerna som är kvar till jul innehåller en bra balans av återhämtande slapp och julmys (plus ett födelsedagsfirande förstås). Min jobbplanering är rimlig (peppar, peppar!) och det känns ovanligt fridfullt.
Äntligen.
Beatatjata 