Hur går det med geggandet?

Okej, quick recap. Sedan jag och coachen gjorde slut (men givetvis fortsätter älska varandra på avstånd. Tror jag.) så har jag inte haft något ”riktigt” träningsupplägg. Jag har geggat! Allt på coachens rekommendation och med lite olika syften. Dels att sluta vara så himla styrd av lappar, exakta set och repetitioner, vad som ska köras på vilken dag osv. Jag gillar strukturen och kommer givetvis återkomma till den men ibland lägger den fälleben för mig. Som om jag ”bara” får till fyra pass istället för fem på en vecka, då blir det syntax error i hjärnan.

Det är också ett sätt att utmana mig själv, komma ur bekvämlighetszonen. För det är lite läskigt att inte ha en plan! Det tredje syftet är att ta tid att känna efter. Hur känns den här övningen? Hur blev det här improviserade passet? Maxade jag verkligen idag? Vad kunde jag gjort annorlunda? Har jag rätt teknik? Istället för att dra igenom ett pass som det står på papper så måste jag tänka till. Vilken muskelgrupp? Känns det rätt? Får jag kontakt? Hur ska jag kombinera detta på bästa sätt? Jag måste också lyssna på kroppen. Har jag tänkt köra ben idag men har världens träningsvärk? Tänk om. Känner jag mig sliten? Kanske en timmes stretch istället. Är jag träningssugen fast det är vilodag? Kör något! Det är väldigt nyttigt!

Den första tiden gjorde jag små kortsiktiga planer ändå. Kvällen innan kanske jag skrev ner några övningar och sedan körde jag det på morgonen. Nu på sistone har jag haft en grovstruktur, typ ”ben på lördag, överkropp på söndag och om benen är pigga nog – intervaller på måndag. Annars något lågintensivt.”. Jag har också tagit tillfället i akt att testa massa nya övningar och öva på sådant jag tycker är svårt. Det kanske inte blir de mest optimala passen alltid men det är väldigt roligt! Mycket träningsglädje!

I söndags var jag på gymmet med målet att köra överkropp. Jag mosade benen i lördags och hade någon slags luddig tanke om ett överkroppspass med övningar i supersets och lite pulshöjande aktiviteter däremellan. Men så var det rätt mycket folk och ”min” maskin var upptagen så jag fick tänka om. Istället blev det ett ganska klassiskt pass med styrkeövningar i pyramidform. Ni vet, man börjar med relativ lätt vikt (kanske runt 15 rep). Ökar vikten (cirka 8-10 rep). Ökar igen (4-6 rep) och minskar sedan till utgångsläget och kör så många rep man orkar (10-15 rep, typ). Avslutade med att köra slut på axlar och armar. Inget pulshöjande alls!

Så här var passet:

Rygg (pyramid):
Rodd i kabelmaskin
Latsdrag
Assisted pull ups (ni vet, när man står på en grej som hjälper till att trycka upp en)

Bröst (pyramid):
Kabeldrag
Bänkpress i smithsmaskinen
Hantelpress på lutad bänk

Axlar (superset):
Arnoldpress
Omvända flyes

Armar (drop set):
Bicepscurls
Tricep kick back

Vad lärde jag mig av det här?
Att det var väldigt roligt!
Att jag kan tillräckligt mycket för att bara improvisera ett pass rakt upp och ner (optimalt? Ingen aning. Men götapetter vilken träningsvärk jag har.)
Att jag inte har en aning om hur man ska göra pull ups. Eller chin ups. Eller vad det heter. Vad ska jag dra med?
Att jag är väldigt svag i bröstet. På bilden ser ni min max på bänkpress, några små ynkliga viktplattor (6,25 kg per sida!). Jag orkade kanske 6 repetitioner?
Att jag är osäker på om jag verkligen får kontakt med bröstmusklerna?
Att jag nog drar och pressar väldigt mycket med armarna när jag kör rygg och bröst. För boy var de heeeelt slut när jag kom till axel- och armövningarna.

Lite nya insikter som jag tar med mig. Försöker lära mig av, frågar kanske andra med mer erfarenhet (ska jag kanske köra armar INNAN de andra övningarna? Eller helt enkelt på en annan dag? Så att jag måste koppla in rygg och bröst mer?). Växer lite, helt enkelt!